då allting jag tänker på är dig.
Hur jag funnit dig är för mig oförståeligt men det är underbart.
Jag älskar att ha dig 5 centimeter ifrån mig

och det bästa jag vet är att se dig le för då vet jag att allt är okej.

Du får mig osäker som jag aldrig varit förr, men samtidigt har jag aldrig

varit säkrare på min position.
Men du får mig att le som aldrig förr och jag är upp över öronen kär.

Kär i världens finaste människa.

dagar som är tomma på grund utav ditt försvinnande.
De dagar som går så mycket långsammare än dem borde,

kanske är det för jag hoppas på att drömmen ska bli sann.

Alla dagar är inte okej, dem är egentligen långt ifrån det
De stunder jag faktiskt inser att det finns ett slut,

dagar då jag inser att det inte finns en famn att krama längre.
I samma stund då jag förstår att där inte varit en famn på 10 år

Att jag inte har kunnat börja en mening med "vet ni vad min pappa gjorde idag.."
på tio förbannade år, det är en smärta som inte går att sätta ord på.

Att man inte riktigt förstår hur vilsen man är förrän man ser det i spegelbilden,

Mitt hjärta går i sönder när jag tänker tankar som jag gör ikväll.
När man inser hur ensam man egentligen är,

hur jag kan se hela mitt liv spola förbi mig framför mina ögon

och jag kan bara känna igen ett ansikte, det är ditt.

Det är över allt och jag kan inte blunda för det, det sitter på näthinnan.

Jag tror aldrig någonsin jag riktigt kommer förstå vad jag själv har vandrat igenom,

jag kommer nog aldrig riktigt finna de korrekta orden till hur jag mådde.

Hur jag fortfarande mår ibland, det var inte förrän min farbror förklarade för mig

hur han hade vänt upp och ner på världen för oss

som jag förstod smärtan som legat och gnagt.

Jag kan inte längre sova på nätterna, jag har mina aningar om varför

jag försöker hitta en sak i mitt liv som speglar dig,

någonting som känner samma tomhet som jag, bara någon som vet.

Jag kan inte finna det, då jag inte riktigt vet vad jag ska leta efter.

Jag saknar dig, jag saknar dig med allt jag har.

Den tomheten som finns inom mig, inom mitt hjärta står det ditt namn på.

Jag försöker minnas så mycket jag kan, jag försöker verkligen.

Men det är precis som om min hjärna försöker hindra mig,

hindra mig från att minnas så mycket mer.

För elva år sedan trodde jag att du skulle befinna dig vid min sida nu.
För elva år sedan var framtiden upplyst med din närvaro.

För tio år sedan förlorade vi dig.
Jag saknar dig pappa.

men jag är jävligt glad att jag gjorde det
för jag har ingen aning om vad jag hade gjort utan dig.

det var dagarna då jag inte ens ville tänka tanken på att vara utan dig.
Tiden då mitt liv kretsade runt världens bästa vän,

när det inte spelade någon roll alls om vad alla andra sa, så länge jag hade dig.

Det var någon som en gång sa till mig att livet går vidare.
Att det inte längre var lönt att hålla kvar på det förflutna,

då jag undrade länge om man skulle släppa taget fast det var bra?
Varför skulle jag lägga alla minnen och år bakom mig

när den bästa jag hade var framför mig, då jag inte visste vem jag var utan henne.

Men jag antar att man inte kan hålla fast vid exakt allting,

dock är det sorliga att det var dig jag släppte taget om.
Men sekunden jag möter dig, sekunden jag ser samma gamla blick

det är då jag märker att tiden har stått still och jag hade fortfarande

kunnat offra det mesta för henne.

Att du har förändrat mitt liv på så många sätt är för mig oförståeligt,

att jag fortfarande blir sårad av att du inte finns i min vardag längre

att det fortfarande finns en tom liten bit inom mig som är reserverad till dig.

Jag saknar dig på så många sätt och längtar efter dig på ännu fler.

Att jag hade all rätt att säga vad jag sa till dig och om dig,

för att du aldrig brydde dig om vad som fanns.

Det är inte förrän jag insåg att det jag har idag,

är någonting utav det bästa jag haft.
Att jag fortfarande beter mig som om det var 3 år sedan,

när jag inte är samma person och verkligen inte är omringad

utav folk som jag var då.

Mitt liv kretsade kring mina egna tankar, tankar som handlade

om att skydda mig själv från all smärta.

Tanken på att släppa in någon var skrämmande,

idag är jag raka motsatsen mitt hjärta söker efter mer.
Mer kärlek än vad jag någonsin kunde tänka mig,

min värld snurrar fortare på grund utav dig.

Tack för varje dag du får mig att le,

tack för varje gång du får mitt hjärta att slå

och tack för alla fjärilar i magen.

man finner inte längre orden för vad man känner.
Man inser att man tappat den man en gång var

men sedan har man funnit en förhoppningsvis bättre verision utav sig själv.
Tanken på att alla dessa personer man träffat på, 
att varenda en utav dem har format mig till den person jag är idag.

Hur det egentligen är möjligt att en människa med en liten roll i livet

kan få en att ändra väg, att man ser allting klarare.

Jag blir förbluffad utav sådant, vilket får mig att fundera

Hur många personers liv jag har lyckats förändra eller förstöra.
Även vad deras reaktion till förändringen har varit,

för allting kan inte alltid vara positivt.

Vad jag vet nu är att jag aldrig har varit en bättre person,
då jag är omringad utav personer som får mig att vela bli bättre

även att jag har blivit psykiskt starkare.
Jag måste säga att jag har er omrking mig att tacka.
Vem hade jag varit utan er?

Jag hör vad dem säger, men jag vill inte lyssna.
Antagligen är det för att jag fortfarande har hoppet, det har inte längre dem.
Vart står jag om jag inte står med dig, och vem är jag om jag inte är med dig?

För mig är det fantastiskt egentligen, hela livet är ett mirakel.

Men det största miraklet är du, du utav alla miljarder.
Du är mitt mirakel.

Dina meningar och ord har aldrig varit finare,´

du har aldrig varit såhär vacker i mina ögon.
Att du funnits där det har jag vetat,

jag har tittat men inte riktigt sett vad som var framför ögonen.

När jag öppnade ögonen fann jag en ängel,

någon som fick mig att se ljust så många gånger.
Någon som fått mig att skratta när jag helst velat gråta.
Någon som såg mig för vad jag var och är.
Någon som älskar mig trots mina brister.

Jag lever i paradiset jag länge sökt efter,

så jag kan inte göra någonting annat än att le.

Le för all kärlek som flödar omkring mig, omkring oss.
Du är helt fantastisk.

visa hur stort och kärleksfyllt det är.

Det är vad ljudet säger, men så som jag känner är det inte alls det samma.
Mitt hjärta skär, dels för att det finns en rädsla så djup.
Så rädd att ännu en gång få smaka på den bitterheten som fanns,
rädslan av att bli tomt ännu en gång.

Att all kärlek som strömmat förbi mig i dessa månader,
att den plötsligt ska försvinna på en natt.
Det är inte likt oss, jag förstår egentligen inte varför rädslan finns där.

Men jag vet inte om det är bekräftelsen som jag söker eller bara ett tecken.
Tecken på att det finns någonting på riktigt, eller bekräftelse på att du verkligen älskar mig.
För vad mitt huvud än säger, så vet jag denna känslan.

Känslan som inte funnits förut, känslan utav ren kärlek.
Känslan utav att jag älskar dig som aldrig förr.
Jag kan inte lita på någonting annat egentligen.

Mitt hjärta slår nu som aldrig förr, och nu inte längre bara i tystnad.

Mina dagar blir längre men jag finner mer tomhet än förr,

trots att det finns mer kärlek än vad jag någonsin skådat.
Mina dagar fylls utav kärlek tack vare dig,
du är den som får mina ögon att le och mina läppar att sjunga.

Bara jag hör ditt namn blir min kropp full utav fjärilar och värme.
Men det är någonting annat som gnager i mig, det är någonting längre bort.
Ingenting konkret, det är mer en illusion utav smärta.
Ärligt talat så vet jag inte om det är rädsla eller bara ett skydd.
Att jag skyddar mig själv för vad som komma skall, eller om jag

är rädd för att det ska hända igen.

Du är en på miljonen, inte konstigt att jag är försiktig.

trycker ner mig igen, jag ser bara svart igen.

Magen äger en klump som är både tyngre och större

än vad den någonsin var förut, dessa dagar är inte ljusa längre.
Men det som egentligen skrämmer mig är att du inte ser,

du ser inte mig för den jag ser ut att vara, jag är osynlig igen.

Hålet är större, det är lättare att ramla nu för tiden.
Psyket är tyngre men fysiskt är det lättare, lättare att putta.
Vem är du, du som står där i skuggan och puttar ?

Är det samma vanliga eller är det någon ny, för allt jag ber om är fred.

Friden är längre bort än vad den brukar vara.
Det är precis som om ni luras igen, men jag känner inte igen det.
Det kan inte vara som förr, för vi är kvitt jag och det förflutna.
Nu är det något större, någonting som kommer göra mer ont.

Smärtan kommer vara större än vad den någonsin varit.

Rädslan kryper mig nära, håren på armara reser sig av bara tanken
tanken på vad som väntar mig.
Och vad är det jag gör egentligen, här står jag kvar och älskar som aldrig förr.
När det enda jag kan tänka på är rädslan att vara utan, utan dig.

Mitt hjärta är tyngre igen, det är mörkare med.
Jag känner knappt igen det, det är inte sig likt.
Men o andra sidan så är jag inte den samma, jag är inte mig lik.

för dens rättigheter, eller ens sina egna skyldigheter som person.

Jag vill kunna fixa det, det kliar i mina fingrar att få dig att må bra.
Ni vet må bra på det sättet bara du kan, det gör ont att veta att någon
försöker ta den personen ifrån dig.
Bara sådär, det är helt absurt.

Men som jag känner dig, som jag ser dig

kan du klara allt, det tar kanske tid man och du förlorar tålamod

men jag vet, och det vet jag med fakta att du kan och du kommer

ta dig igenom allt som någonsin stått din väg.

Den dagen du vaknar upp och känner att det inte alls går som du vill,

det är då jag vill att du tänker på dig själv och vem du är.
Och att du vet om att vad som än står din väg så finns jag här.
Att jag aldrig någonsin kommer ge upp hoppet på dig,

för det finns någonstans där inne och det är min plikt att få dig att se det.

Jag kanske inte kan förstå, det vill jag inte påstå

men jag har öron som ingen annan och dem är till för dig.
Jag har kramar och glädje att ge bort, nu mer än någonsin.
Även en säng och kärlek, bara du förstår att du är omringad av

människor som hade gjort allt för dig och att du förstår att vi älskar dig.